läkarstudenten og jeg
Idag släpade jag äntligen iväg mig till Svalövs vårdcentral för att träffa dr. Olsen. Mina förväntningar var att jag skulle skaka hand, säga Urinvägsinfektion och gå därifrån med ett recpet på Selexid i näven. Men mina förväntningar grusades när en läkarstudent kommer in i undersökningsrummet. Han var ju snygg, och jag minns inte alls vad han hette, för när jag satt där och berättade om mina symptom (blodigt, grumligt hallonsaftskiss, ont och feber) kunde jag bara tänka på hans svårdefinierade fina rågblonda hår. När jag sagt allt det där om sjukdomen bad han mig att lägga mig ner och dra upp tröjan och knäppa upp första knappen i jeansen. Sen började han trycka på njurarna och frågade om det gjorde ont.
Den här typen av möte är det närmsta en upptagen kvinna kommer otrohet, utan att det faktiskt kan klassas som otrohet. När jag gick därifrån med min penicilinkur kändes det inte lika jobbigt att ha urinvägsinfektion igen för andra gången på en månad.
Kommentarer
Trackback
