Elevenlovers

Nu har jag lämnat Svalöv och Fridhem i en vecka. Har åkt hemåt för att träffa Katten och hunden och alla andra. Känns fint att fötterna känner marken och att det inte blåser jämt. Känns bra att komma hem och alla saker är på samma ställe som när man åkte härifrån. Skönt att vara hemma igen. Fast ändå inte hemma.

Jag har en visdomstand som är påväg ut, gör förbannat jävla skitont, och jag kan knappt öppna munnen, när jag föröker stoppa in mat i munnen dräller jag ut hälften.
Slutet av månaden, inte ens en hundring på kontot, och jag vägrar ta av mina sparpengar. Så, jag tar av det lilla jag har, det vill säga nästan inget och gör fattig mat och dricker mycket vatten för att jag ska känna mig nästan mätt. Förut har jag kanske gått förbi godishyllan och ätit lite (läs mycket) lösgodis. Nu går jag förbi konservhyllan, eller såshyllan eller vilken hylla som helst som har ett bra innehåll i lagom liten förpackning, och tar det jag behöver medans jag betalar för frukten i kassan och ler mot kassörskan och säger tack. Men det är ju mat, saker jag behöver för att orka dagen, inte onödiga chokladbitar eller cocacola. Jag får inte ens dåligt samvete.

De senaste dagarna har jag haft sån fruktansvärd hemlängtan, och allt har varit jobbigt. Men på Fredag kommer min fina Pappa hit och kanske också min fina bror som jag saknar skitmycket. Då ska det kramas och då ska det mysas bland löven i skäralid och det ska åkas till havet, jag vill visa det fina med Svalöv (LAMOR) och på när vi åker hem på söndan ska jag krama Frasse så han slutar skrika, och jag ska klappa Smilla så hennes krokodilögon lyser gula.
Sen ska jag hälsa på farmor, krama henne, dricka te och prata om livet i skåne och på den nya skolan.

På torsdag är det höstfest, som vanligt är det tema och i år är temat elakingar, och Miram ska vara Hitler, och jag ska vara Eva Braun. Klockrent. Det kommer bli trevligt, och kanske att någon kommer och hälsar på. Kan man ju hoppas. Då får man väl förhoppningsvis kasta lite vatten.

Här finns ingen hjälp att få. Livet är resan mot döden. Vill man inte så kan man inte. Jag måste lösa det här.