Fest
Alltså, folk är villiga att festa, men verkar oförmögna att styra upp. Jag har fortfarande lite betong kvar i bröstet. Men det försvinner mer och mer. Igår stannade jag iaf längre än till tjugo i tolv. Och jag hade rätt trevligt en stund. Sen blev jag full och gick hem en stund.
Nu ska jag gå och handla lite nödvändigheter. Mat alltså, har inte handlat sen jag kom hit.
Slut
Slut.
Warszawa?
I slutet på oktober ska jag antagligen till warszawa. Har nog längtat sen ettan på gymnasiet, minst. Längtar till pälstider och till wodka och till billiga piroger.
Jag kom precis i brallan. Weekday har rea på den där jävla fransmockajackan! Och jag vill ha en genomskinlig tshirt eller ett genomskinligt linne, jag vill ha ett par svarta höga kvalitetsjeans, ett par schyssta svarta kängor, ett litet knivblad och en riktigt schysst svart bustier/bh. Hittade en på lindex, för liten kupa lagom runtomkring/förliten runtomkring lagom kupa. Jag måste rensa ur min garderob på saker jag inte längre använder, såna där tischor jag köpte i ettan på gymnasiet typ, klänningar. Det är väl bara att inse: Jag kommer inte komma i de där blåjeansen igen, den där tunikan ser bara sliten ut numera och vad tänkte jag med den där blusen? Har jag inte använt det på ett år åker det tror jag. Äh.
usch och fy
Idag är en sån där dag som känns hopplös. Har sovit sämre än på länge och känner mig som att jag väger ett ton, jag har lite småont i magen, och vill typ aldrig se en köttbit till i hela mitt liv. Men det enda som min familj vill ha är just en köttbit verkar det som. När jag pratade med farmor häromdan och jag sa att Ingrid hade lagat lunch till oss och hon frågade vad hon lagat (lök och blomkål i mangochutney/currysås, basmatiris nomnommm) så frågade farmor lite förtvivlat "inget kött?" nej sa jag. "Inte ens en liten korvbit?" nej, inte ens en korvbit. För det är ju också kött. Nej just nu vill jag bara äta frukt och grönt och leva gött utan rött kött ett tag tror jag.
आप बदलने के लिए आप दुनिया में देखना चाहते होंगे
Nu har Debora försvunnit till Indien i ett år, för att ta hand om barn, som jag minns att hon berättade för mig att hon ville, för ett år sen, när jag träffade henne första gången.
