Elevenlovers

En ganska jobbig kväll avslutades ändå på ett härligt sätt. Ångbastu i Ryans badrum och avslappningsband uppspelat av Ryan, Valljud. åh, problemen och världen var långt borta just då.

Full, trött, naken, hår under armarna. Typisk fredagkväll här i skåne. Fakturan har höjts 750 spänn ungefär, hur i helvete har skolan tänkt. Inte okej att ta så höga hyror eller whatever i helvete det är vi nu betalar för. Jag vet att den sista fakturan delats upp på terminen, men barlin då? hur ska man ha råd med det? Det finns ju inget att spara av, allt går ju till mat, knappt 2000 kronor i månaden över, efter att man betalat fakturan. Hur ska jag ha råd att åka hem till begravningen, begravning är viktigt för mig. När livet suger är det sjukt svårt att säga till sig själv som man säger till alla andra: Allt ordnar sig. Det kommer att lösa sig.
Men visst, dumpstring är ett rätt okej alternativ, och att vänja sig med hunger.

Så jävla gött det känns att äntligen få ha normal mens. Med mensvärk och Alvedon och blod.
Allt som mens innebär brukar inte ses med blida ögon. Men jag känner bara att mens är ett fantastiskt tecken på att kroppen funkar och mår rätt bra. Utebliven mens är ju ett jävla ångestmoment. Man undrar vad som är fel, om man är gravid eller vadfan det nu kan vara.
Åh, ajajaj Mensvärk, saknade mensvärk

DN Söndag för knoppen,  två alvedon för kroppen och natt-te för sömnen.
Har fixat till dödsmasken. Nu ska den bara målas.

Min syster är sjuk. Inte döden-dör-sjuk. Men varje gång jag blåst ut ett ljus på tårtan, sett en fallande stjärna, klockan slagit 22.22, eller då jag tappat en ögonfrans, har jag önskatt att hon ska få bli frisk på riktigt. Nu har vi 3D-projekt i skolan.
Och mitt är riktat till dig Ingrid. Om du har läst Sadako och de Tusen papperstranorna, vet du kanske vad som kommer. Men om du inte har det: Jag håller på att vika tusen stycken åt dig. I boken så får flickan höra om en japansk sägen som säger att om man kan vika 1000 papperstranor blir man frisk. Jag riktar ännu en gång min önskan åt ditt håll.

Gårdagens kaos har straffat sig idag. Vaknar och känner mig som typ Quasimodo. Ryan hade bjudit mig på fest på nyår. Jag nappar, åker till örebro, intar lite för stora mängder alkohol, hånglar in det nya året, får se superfina fyrverkerier, och upptäcka att jag ÄLSKAR fyrverkerier. Det är ju superduperfint. Sen går man på efterfest hos Yoshi och Sophie, spelar supermario, inser att jag är superdunderfull, och "måste" med en buss. Jag går därifrån, ramlar påväg till bussen i ett dike. När jag går på bussen är det en fantastisk låt på radion, och jag blir glad. Däckar ganska hårt, och missar nästan min hållplats. Fryser nästan ihjäl påvägen hem, för att jag tänkte att cheaposkorna år ju fina, och leopardtights, det är en bra idé! Japp. Gott nytt årtionde på er alla mina typ 7 läsare!