jaja hejdå då
argbesvikenuppgiven tjej 89.
Jag fick veta sent igår kväll, från facebook. Bagage kallades det då. Konfronterar, får svaret. Visste redan svaret, visserligen. Men dessutom får man veta att du inte ens tänkte säga något till mig. Blir sjukt arg. Ledsen såklart. Har gråtit för första gången på en månad typ.
Det är ju mitt fel, men jag anser väl egentligen inte att jag ska ta ansvar för det. Rycka upp sig, skärpa sig, stänga av en stund för att kunna gå vidare. Det är vad jag gjort, nu är det din tur.
Det var bättre förr
Det är lätt att säga när det är en sanning, och när det egentligen inte finns något bitterljuvt i det man säger. Och så känns det faktiskt just nu. Det var bättre, roligare, galnare och snyggare. Man kanske kan säga att topparna var högre, men också, för att vara realistisk och inte låta ens minne romantisera det hela säga att dalarna var mycket djupare då. Bleka kopior och urtvättade kläder, detta året är som det förra, fast på benzodiazepin. Folk är mer dämpade, mer anonyma och mer slutna, det gäller nog även mig tyvärr.
Borde ta på mig en vit peruk, en för liten bustier från emmaus och päls, dricka för mycket Umbala eller mäsk eller valfri superbillig rusdryck, spela Bulletproof, premier gaou, Gaybar och, Alejandro på spruckna, skräniga högtalare som tillhör nån teatrare eller iaf nån från östhem, för att komma igång lite. Eller vad fan ska man annars göra för att det ska bli liv i luckan?
