Hej Dagboken!
Varför vill jag inte skriva dagbok? Jag vill inte för det känns onödigt. Jag känner bara vad jag känner, tankar är bäst i hjärnan och allt känns löjligt i efterhand och i ett annat perspektiv. Det är väldigt sällan jag läst en dagbok där jag tänkt bra iakttagelse eller smart tänkt av mig.
Det andra syftet en dagbok kan tänkas ha, beskriva dagen för man ska minnas livet i efterhand mer klart, jag orkar inte beskriva hela dagen och dess händelser, och jag tror att man minns det som är viktigt. Ändå känner jag nu att kanske jag borde skriva, men samtidigt finns inget stöd att få från ett tomt blad. Bladet kan inte berätta för mig att det kommer bli bra, det bara manar mig att spilla ut mitt inre men mitt inre har blivit så privat. Tänk om någon läser det jag skrivit, det blir som att läsa mitt inre.
