Ansökningar
Tack vare en viss karl så har jag nu skickat in ansökningar till högskolan. 8 olika program/kurser. Vi hittade en bakväg in på beteendevetarprogrammet, och nu jävlar börjar stigen skymta igen efter att ha varit svårt eftersatt och igenväxt. En lättnad och skön känsla till slut. Sen som backup längre ner på listan återfinner vi såklart Ämneslärarprogrammet, Bild, och även efter lite övervägande Engelska.
Så efter en mentalt uttröttande dag på IKEA, en gnagande känsla av att det aldrig kommer gå bra för mig, och efter att ha slitit upp nagelbandet på fingret på en rostig spik, så gör en sån enkel sak som att söka högskola en stor skillnad. Nu finns det ju även hopp för den mest hopplösa av barna. Det finns en framtid för mig med.
Småmöten
Idag är jag hemma hos K och tvättar för min tvättmaskin är trasig. Han och dotternhans skulle till badhuset direkt efter dagis. Men så hade han glömt hänglås, så omständigheterna blev så att jag fick träffa henne för första gången. Bara fem minuter, och hon sa inte ett ord. Men efter att de gått så får jag ett av de finaste omdömen och sms man kan tänka sig.
"Pappa när jag blir stor vill jag också prata med henne. Vi kan gå hem till henne och bara prata"
