Elevenlovers

Om en vecka sitter jag i skåne, ensam på mitt eget rum, för första gången i mitt liv, jag är förväntansfull och nervös inför morgondagen, då är det upprop, undrar över olika saker. Kommer jag redan då träffa den personen som jag kommer tillbringa resten av året med, den som jag kommer knyta an till. Kanske kommer jag vara ensam i en vecka innan nån kommer fram till mig. Det känns svårt det där med nya vänner. Jag har ingen tid på mig att hitta rätt, vännerna på gymnasiet tog det till andra året innan vi hade hittat rätt. Men det ordnar sig nog, hoppas han killen som satt utanför intervjurummet kommit in, han har jag iaf redan gjort bort mig inför.
Den där sorgen över att lämna allt bakom mig har gått över lite, det är klart att när jag tänker på det så känns det sorgset, men jag har haft tid att tänka igenom det, och det blir bra, det är bara ett år, jag kommer tillbaka ibland. och så tänker jag på allt jag är påväg till, min framtid, det som jag oroat mig så för tidigare. Det här är början på något nytt och bra. Något som kommer ge mig lite erfarenhet bakom mig. Det känns bra. Imorrn ska jag packa första kartongen har jag bestämt, böcker och skrivbordsgrejer. kollegieblock, skivor och fina grejer för hemkänsla. Det kommer kännas nervöst. När jag packat den ska jag hänga upp tvätten, sen städa akvariet. Det ser ut som skit. Nångång där mitt i ska jag ringa några samtal, eller mejla och ett samtal. Det är mycket att fixa. Det blir bra. Sista minuten är min grej.