I blame Ingemar for this
I lördags var jag inne i örebro, träffade Dzenita, Tova och Robin. Jag tog 17 till baronbackarna och hoppades att jag skulle hitta till Dzenitas gård, och dörr, och att den framförallt inte skulle vara låst. Pangarna på min mobil var nämligen slut, och maskinen som skriver ut saldokvitton på kiosken i baronbacken var trasig. Jag hittade till gården, till dörren och den var inte låst. Dzenita var hemma, och det var även resten av hennes familj. Dzenitas pappa tyckte att jag behövde ingefärste eller kanske pepparmyntate. Jag höll inte med och drack bara vatten istället.
Hos Tova drack vi vitt vin, jag och Dzenita delade på en liter Great White, Blev skapligt onyktra. Stod utanför Thao, men gick aldrig in, Tova och Robin hade åkt skidor hela dan och var trötta, Dzenita skulle ändå bli hämtad om en kvart, så jag gick till Stället där jag försökte lära Sara hur man sa hennes namn på teckenspråk. Det gick ganska bra tyckte jag. Det slutade med att jag fick springa till bussen i klackar i en dec snö. Det var samma busschaffis som när jag åkte in till örebro, och han frågade om jag inte hade fått nån medicin där jag vart. Han tyckte inte att vin räknades. Jag kanske skulle ha lyssnat på Dzenitas pappa.
På söndan vaknade jag med värdens huvudvärk, ont i kroppen och lite feber. Huvudvärk har jag knappt haft tidigare på bakfyllan. Men sen jag ramlade efter den där dubbel bakåtvolten i backen, har den kommit och hälsat på.
AND I BLAME YOU STENMARK!