Östra Kyrkogården

Nu har det varit begravning, och det var rätt fint ändå. Även om prästen, som hette johan och hade lockigt hår, pladdrade på om guds famn och "låt oss be" Alla var där och hedrade Farfar. Det var jobbigt, men bra. Trodde jag skulle vara den som grät ögonen ur mig mest, men det var jag inte. Hej då lilla lilla Farfar.
Det har varit en ganska omtumlande helg, hade varit det utan begravningen tror jag. Information som verkligen verkligen borde ha kommit fram för länge sen kom inte fram förrns nu. Varför har inte vi fått veta tidigare? Hade jag inte åkt hem nu, hade jag antagligen inte fått veta. Eller kanske, men långt senare. Men, operationen är på måndag nästa vecka, och allt kommer gå bra, jag bara vet det. Eller det måste gå bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0