Allmänna Svenska Utsädes AB
Inatt har vi skrämt skiten ur oss i vad som här kallas Magasinet. Halva byggnaden är övergiven och innehåller mest bara duvskit, några döda duvor och eventuellt några levande. Den innehåller även äventyr. Det är en fem våningar hög byggnad i tegel alldeles intill järnvägen. Den är från mitten av 1800-talet och man tar sig lätt in i byggnaden genom ett trasigt fönster.
Detta gjorde vi alltså inatt. Man skulle kunna säga att om man jämför det med en skräckfilm hade Ida offrats först, jag och Adam hade blivit tvingade av psykopaten att se varandra dö. Jakob hade dött när han lämnat gruppen för att pissa. Och Liv hade klarat livhanken tack vare att paniken hade fått henne springa all värdens väg. Svante hade sprungit och gömt sig och kanske klarat sig till gryningen.
Men som tur var klarade vi oss ju. Och det var inte så hemskt, förutom att jag nu tänker mest på monster och mördare hela tiden och ska sova ensam. När tåget åkte förbi dundrade hela huset. På morgonen hörde Ida ett barn gråta, men det var ju bara fåglarna som vaknade.
Någon gång vid halv tio tiden så hörde vi det första riktigt riktiga ljudet. Det var någon på nedervåningen, helt säkert. Vi hörde steg och nån som rullade något, en vagn eller så, över golvet. Då drog vi därifrån. Det fick helt enkelt räcka då.
läkarstudenten og jeg
Idag släpade jag äntligen iväg mig till Svalövs vårdcentral för att träffa dr. Olsen. Mina förväntningar var att jag skulle skaka hand, säga Urinvägsinfektion och gå därifrån med ett recpet på Selexid i näven. Men mina förväntningar grusades när en läkarstudent kommer in i undersökningsrummet. Han var ju snygg, och jag minns inte alls vad han hette, för när jag satt där och berättade om mina symptom (blodigt, grumligt hallonsaftskiss, ont och feber) kunde jag bara tänka på hans svårdefinierade fina rågblonda hår. När jag sagt allt det där om sjukdomen bad han mig att lägga mig ner och dra upp tröjan och knäppa upp första knappen i jeansen. Sen började han trycka på njurarna och frågade om det gjorde ont.
Den här typen av möte är det närmsta en upptagen kvinna kommer otrohet, utan att det faktiskt kan klassas som otrohet. När jag gick därifrån med min penicilinkur kändes det inte lika jobbigt att ha urinvägsinfektion igen för andra gången på en månad.
