Elevenlovers

Mitt liv består mest av att laga mat, gå på Förberedande Kurs För utbildning i Danmark, kolla på teve/film, spela alfapet med Nicklas. Och tänka på min mage, lära mig att hantera det. Acceptera det. För det är sjukt svårt.

Men så för två veckor sen ungefär ringde min handläggare på Arbetsförmedlingen mig, och undrade om jag ville jobba på restaurang. Jag ba JOBB! JA TACK! Sen kom jag till restaurangen, och insåg att jag skulle jobba som köksa på en av Lilla Torgs alla stressiga sommarrestauranger. Och inte bara jobba, utan PRAKTISERA, alltså jobba, slita heltid för knappt 2500 spänn i månaden. Och jag börjar få panik när tankar som "tänkt om de drar in mitt aktivitetsstöd för att jag måste tacka nej till det här" Men samlar mig, och går till AF. Får som genom ett ödets nyck inte träffa min egen handläggare utan AFs RehabiliteringsHandläggare. Hon förklarar allt så bra och jag har nu inte längre the weight of the worl som tynger mig. Cyklade hem som på moln. "Allt kommer ordna sig." Som hon sa.