Min plats
Ibland här i livet har jag varit tveksam över vart jag hör hemma. Vad som är min plats. Jag har efter ett långt skriveri i min privata dagbok kommit fram till att skogen, naturen är mitt hem. Det är där, i den sinnestämningen som kommer över en när jag befinner mig på ett speciellt ställe i skogen, eller vid havet, som jag hittar den stämningen. Det enda som saknas är en hund vid min sida.
från min dagbok 12e augusti:
"Imorgon åker jag upp igen, så att syftet med resan uppfylls. Sinnesro, själsro. Ordning, en plats där kropp och tanke är i en sluten cirkel. Någonstans där foten, och steget inte hindras av miljoner distraktioner. Inga bilar, ingen telefon, inget facebook, DN.se eller arbetsförmedlingen"
Kommentarer
Trackback
