Typiskt
Det finns en människa som de senaste två åren har gått på en parallel väg med mig. Vi kan kallana för Starlight. Eller Rainbow. Hon har funnits i mitt liv i pariferin, vi har aldrig blivit vänner, fast förutsättningar funnits. De få gånger jag sett henne har vi hälsat och så. Jag känner henne inte, men våra liv går samma väg. Nu har våra vägar korsats ännu en gång på ett sjukt sätt. Det är så Typiskt. Det är som att hon går ett halvt steg före och hennes väg är grusad, medans min bara är plogad å hal.
Emma säger att jag borde ha en hjord med friare utanför min port. Men alla gillar inte en tjej som är lite dryg, lite blyg, lite småotrevlig ibland, queer, en sån där tjej som inte rakar sig under armarna, och då nästan definitivt inte rakar fittan. Och som ibland rapar mitt på gatan utan att tänka på det. En sån tjej som inte fattar varför man ska vara Tjej. Som inte fattar vad det är för fel på att tälja sitt eget töjningssmycke av en ikeapenna, FÖR FEL PÅ
Emma säger att jag inte är vanlig. "Thank god"
Ah thank god. Men det är så typiskt.
Kommentarer
Trackback
