Skola
mens 2
Denna gång under DOs var det en bild på en rumpa i lila shorts, med mensfläckar på. Och han som hade skrivit texten undrade varför det var en sån turn on. De flesta som hade komenterat tyckte det var äckligt, men några sa att det hade nåt med lukten att göra, eller det faktum att det betydde att det inte fanns nån bebis i magen, eller att det var en garanti att det faktiskt fanns en vagina innaför shortsen. En del hävdade att det inte kunde vara mensfläckar, för de var för långt bak. Och då var det nån som hade skrivit såhär
Author: Chronicles of Duhh
You assholes don't know shit. Bleeding ass? GTFO. When you bleed out of your VJ, once it leaves your body and you're in an odd position, like lying down or something, the blood obviously stains more in the vicinity of your butt. I know this because I'm a girl. Also how weird is it when you stand up after you've been sleeping on your period and then all the blood that's been pooling in your VJ just WOOSHES out! Cool. Being a girl is so nice.
Just nu är nog Vice min favorittidning på internet. Plus att jag antar att eftersom jag är en tjej, och därför har mens, relaterar till sånt här. Och tycker att det är ganska roligt, för mens är en ganska konstig sak.
Mens
What's the worst thing that's happened to you while on your period?
I have to wash my period knickers in boiling water to get the stains out (nice). My housemate and three of his friends found them in the sink and they started throwing them at each other. That was slightly humiliating. Also, my cat walked in on me putting in a tampon once.
trassel
Linnéa+Husqvarna=Sant
SY!
Frasse, min nattliga räddare.
Idag har varit en bra dag! Inatt kom kreativiteten tillbaka. Det ska bli fint att genomföra tanken. Föra över den på ett papper. Göra verklighet av den.
Igår natt däremot, hade jag en mardröm, jag brukar ju aldrig ha mardrömmar. I drömmen så var jag och två kompisar på en fest, vi blev kvar till tidigt på morgonen, och närr vi fick tråkigt började vi bygga en kub av alla kuddar, madrasser och täcken som fanns i lägenheten. Det blev en ganska stor kub. En av killarna som bodde i lägenheten våldtog mig bakom kuben, och mina två kompisar missuppfattade hela grejen, blev arga på mig, och vi skiljdes åt utanför huset. Jag gick ensam hem, och det var kallt, allt var täckt av rimfrost, och alla färger var sådär bleka som de är på morgonen. I mitt kvarter, där jag bodde tydligen, var alla husen stora, tomma, och sådär amerikansk förort. Trädgårdarna var övervuxna och gräset var torrt och högt. Huset bredvid mitt var det största i kvarteret, och stod tomt. När jag gick mot mitt hus så hade mitt staket försvunnit och ersatts av långa fjädrar istället, det var ungefär det enda fina i drömmen. När jag vände mig mot grannhuset och kollade in i fönstret stod där en gammal mager kvinna, inte mer än skinn och ben, hon hade långt vitt hår, som hängde som i en tunn slöja över axlarna. Ansiktet var uttryckslöst och hon stirrade bara rakt fram, ögonen hade en mjölkig hinna över sig. Jag blev jätterädd och sprang in i mitt hus. När jag tittade ut hade hon bytt fönster, så hon nu stod närmre mig, och så sträckte hon ut en hand mot mig, och bara stod så. Jag vågade inte stanna kvar, och gick ut för att ta mig bort från henne, men jag såg henne i alla fönster vart jag än tittade runt mig. Det var som att hon jagade mig, och så började jag springa och jag känner att hon börjar springa efter mig, som för att skada mig. Och i en nedförsbacke så snubblar jag. Och där vaknade jag. Jag hoppas att det var sista mardrömmen. ever. Jag fick krama frasse en stund innan jag kunde somna.
Musik, böcker och film.
Förra december fick jag höra Sosos skiva Tinfoil on the windows. Den fastnade direkt, och är fortfarande en favorit. Nyligen så kom jag över Sosos senaste skiva "Birthday Songs" Han sjunger plågsamt falskt, och låtarna låter lite väl lika varandra. Det är rätt bra trots det. Det är texterna som räddar honom,
Läser just nu "Allt" av Martina Lowden. Jag är inte övertygad. Den är så ojämn. Är inte direkt förtjust i språket, upplägget, och avsaknaden av en tydlig handling. Jag kan gilla det, ibland. Men det är så påtagligt. Det är verkligen bara som att läsa en främlings dagbok, man kan inte riktigt relatra till något. Jag har inte läst så mycket än, så min åsikt kan ändras.
Kollade nyss på Capote, från 2005. Philip Seymore Hoffman spelar Capote, och gör en strålande insats. Det tyckte även oscar-komitten som gav honom en Oscar för bästa manliga huvudroll. Jag gillar dramafilmer, och igår såg jag Revolutionary Road, som bygger på boken med samma namn av Richard Yates från 1961. Kate Winslet och Leonardo di Caprio spelar huvudrollerna. De spelar paret som flyttar ut till förorten och sakta dör deras förhållande. mr. Wheeler jobbar för ett företag inne i stan, och han inleder en affär med en sekreterare på företaget. mrs.Wheeler blir gravid, och deras planer att flytta till Paris skiter sig. Jag gillar filmen, och handlingen, deras desperata situation känns äkta. I filmen finner man även Kathy Bates. Alla tre skådespelare har varit med i Titanic. Ganska roligt tycker jag.
Let's all get up and dance to a song that was a hit before your mother was born
Den 19 januari var det ett år sen Ingrid&Josef giste sig. Idag, den 20 januari, var det 25 år sen Ingrid föddes. Min storasyster som jag ser upp till så mycket, och älskar. Hon som alltid reser dig upp, som aldrig låter sig stoppas. Hon har alltid kämpat vidare.
Min mormor, som verkligen har blommat ut sen den 9:e Juli. Det är som en helt ny mormor, en glad, fin och bra mormor.
Farmor, som är så trött så trött, vägrar ge upp och släppa taget, hon kämpar fortfarande, jag längtar tills hon för vila lite, i stugan, utan nån som undrar när de ska åka hem.
Mamma, som köpte ett sketet hus, skaffade en stor hund, skaffade mer jobb än hon klarade kanske, men ändå lyckats på något sätt reparera huset, umgås med sina barn, jobba och gå ut med hunden. Orken, viljan.
Varför kan jag inte vara som resten av kvinnorna i familjen?
Fransmän, de dricker bara vin och har sex hela tiden.
Framtiden är nu, och nu och nu
Jag började tänka på min framtid, på vad jag vill, eller iaf vad jag tror jag vill. Min dröm just nu är att bli bildlärare, men jag har en svag känsla av tvivel över min egen kreativitet. Att den kanske inte flödar som förut. den kanske rent utav tagit slut. Det gnager i mig av det. Jag bli orolig och och känner mig nästan lite pressad. Jag gillar inte pressen över att inte kunna skapa något. Pressen ger mig kreativ förstoppning, vilket gör att jag inte kan göra arbetsprover. Jag känner mig inte inspirerad av något. Det känns som jag inte längre kan skapa något som är helt mitt eget. Jag inspireras bara av andras verk. Jag kan inte känna inspiration i musik, naturen, andra människor eller i misären över att inte prestera. Det är ju tydligen så att några av våra största verk har kommit ur konstnärers frustration och misär. Men jag känner inget alls nu.
Jag kanske måste se tillbaka på tiden då jag kände som mest inspiration och skapade som mest. Vad gjorde jag då? Vad kände jag då? Jag minns att jag rökte, att jag var trött och kär. Jag hade en strävan bort härifrån. Jag bestämde mig för att aldrig nöja mig med situationen. En evig längtan efter tid och efter kreativ frihet. Nu har jag tid, och jag har frihet i min vardag att bara skapa. Men inget kommer. Eftersom ordet för det nya året är Handlingskraftig, så är även mitt nyårslöfte: Ta mig loss, Ta mig ut, och inte Nöja mig.
Sweet
Feels good man
Nytt år, nya tag
Hurtbullen
Och så kom jag på nyss att jag är fan inte cool nånstans, men är rätt nöjd med det ändå.
1/1 2009
Åkte en till örebro efteråt en snabbis, och sen tillbaka till Karlskoga och upp till Torpet. Där var det som vanligt fylla och skrålande grabbar. Tjusigt. Sen hem för att göra sig iordning för kvällen. Såret på kinden lös rött, men svullnaden hade iaf gått ner. Såg rätt härjad ut. Vid tio drog vi till Linnea och festen. Lyssnade på Spice Girls, och halv tolv kom folket. Vid tolvslaget gick vi ut för att kolla på fyrverkerier. Det var kallt och fint, röka cigarr och dricka Asti. Mmm.. Sen tillbaka till lägenheten. Festade lite till. Hade fyllediskussioner och allt det där. Allt som allt är jag nöjd att jag stannade i Karlskoga. Man måste väl ge det en chans bara.
